Boken handlar om Henrik VII och hans familj. Henrik VII var den förste kungen av huset Tudor. Han hävdade sin rätt till tronen genom sin härkomst från huset Lancaster. Genom att besegra Rikard III i slaget vid Bosworth Field övertog han Englands krona. Han slog samman ätterna Lancaster och York, genom att gifta sig med Elisabet av York, vilket blev slutet för Rosornas krig.
Den röd-vita Tudorrosen var symbol för huset Tudor. I slutet av Rosornas krig skapades den röd-vita rosen, genom att ena Yorks vita ros och Lancasters röda ros.
BAKSIDESTEXT TudorRosen Kampen om makten:
Den rödvita Tudorrosen blev symbolen för huset Tudor, efter att Henrik VII blev förste kung av Tudordynastin. Han får ständigt kämpa för att behålla makten.
Henrik VIII övertar tronen efter sin far, Henrik VII, och försöker få en son. I sin strävan efter detta, låter han förskjuta, avrätta och skilja sig från sina hustrur, som blir sex till antalet. Två av dem, Katarina av Aragonien och Anne Boleyn, är starka kvinnor som inte lyckas tillgodose kungens önskemål. Däremot får de döttrarna Maria och Elisabet.
Juvelen som Theo och Ramona till Tudortiden, ger dem även obehagliga upplevelser. De skiljs åt i striden vid Bosworth Field. I sökandet efter Ramona räddar Theo livet på Henrik VII, vilket för honom till hovet, alla dess intriger och maktspel. Ramona och Theo får ta del av Tudordynastins härskares liv och död, där de själva ständigt svävar på avgrundens kant. De kämpar för att ta sig tillbaka hem, men juvelen har andra planer för dem.
SMAKPROVER ur TudorRosen Kampen om makten:
29 december 2014:
Theo stod först handfallen och stirrade efter henne, sedan började han springa. Han duckade för pilar och svärd, halkade i blod, snubblade över kroppar och sjönk till slut utmattad till marken. Ramona var spårlöst försvunnen.
26 februari 2015:
Nervpirrande minuter gick medan Theo sicksackade fram mellan lik och skadade. Några försökte hejda honom med hesa vädjande rop, utsträckta händer och bedjande blickar.
2 september 2015
Tyvärr blev det inte så många smakprov ur TudorRosen eftersom min pappa dog under arbetet med boken och jag var tvungen att fokusera på att skriva boken och ordna med pappas begravning. Nu kommer boken snart och du kan läsa den från pärm till pärm. Hör gärna av dig och berätta vad du tycker om den.
Kram Kim
Utdrag ur TudorRosen Kampen om makten:
Theo öppnade sin slutna hand och såg på den röda juvelen. Han hade tidigare sett den på Fabergéägget. Hastigt slöt han handen. Han förstod att det var genom den här juvelen de skulle kunna ta sig hem igen. Han stoppade den djupt ned i byxfickan. Sedan såg han sig om.
En herrelös häst kom sakta gående mot honom. Den var obekymrad av de stridande männen runt omkring. Hästen gick med nosen sänkt mot marken, som om den sökte efter sin ryttare. Den puffade på varje kropp den passerade. Theo hade god hand med hästar. Han reste sig upp och kallade mjukt på den.
"Såja, kom här, lilla gubben. Jag ska ta hand om dig."
Theo jollrade som till ett litet barn. Hästen kom nyfiket närmare. Theo sträckte långsamt fram handen och grep tyglarna som släpade mot marken. Hästen stannade och såg på honom.
Theo ställde sig bredvid djuret och strök det över halsen, medan han fortsätte tala lågmält. Han undersökte hästen så gott han kunde. Det var blod på sadeln och utefter sidan på hästen, men den verkade oskadd. Förmodligen var hästens ägare död, eller illa skadad. I varje fall skulle han sannolikt inte behöva sin häst på ett bra tag.
Beslutet var lätt. Theo stack foten i stigbygeln och satt upp. Han ville skänkla hästen till full galopp, men istället tog han sig sakta fram mellan kropparna på marken. Han ville skynda efter Ramona, men han skulle aldrig trampa ned skadade. Dessutom var han hela tiden tvungen att undvika att träffas av något vapen. Striden pågick för fullt runt honom. Theo var tacksam för att hästen tydligen var van vid att befinna sig i strid. Förmodligen räddade det livet på honom, eftersom hästen stegrade sig och slog ned anfallande män mer än en gång.
Dessutom sparkade den bakåt vid ett tillfälle. Theo förstod att någon hade varit på väg att anfalla honom bakifrån. Tråkigt för hästens ägare att det inte hade gått lika bra för honom.
En pil ven förbi Theos huvud och han duckade instinktivt. Hans tankar gick till Ramona. Hade hon verkligen lyckats ta sig igenom det här med liviet i behåll? Han tänkte också på ryttaren som galopperat rakt igenom striden, som om han var osårbar. Han hade inte ens väjt för de skadade som fallit omkull.
Theo hade nu tagit sig ut ur den värsta stridszonen och kommit in på mark där slaget nyligen dragit fram. Theo rös när han såg kropparna som täckte marken runt omkring.
Nervpirrande minuter gick medan Theo sicksackade fram mellan lik och skadade. Några försökte hejda honom med hesa vädjande rop, utsträckta händer och bedjande blickar.
Han fick verkligen stålsätta sig för att inte sitta av och hjälpa människorna. Han var van vid att alltid ställa upp för andra och hjälpa till i den mån han kunde. Det bar honom emot att strunta i alla bönfallande. Men Theo hade bara ett enda mål, han måste hitta Ramona. Han måste ställa allt till rätta mellan dem och se till att få henne med sig hem till deras egen tid.
Trots att han var nyfiken på vart de hade kommit, vilket år det var och vilken strid han nu befann sig i, funderade han inte värst mycket över det. En enda tanke gnagde i honom, att leta upp Ramona.
Varför hade någon fört bort henne?
Theo visste att han skulle göra allt för att få Ramona tillbaka, till och med riskera sitt eget liv. Även om hon kanske inte längre ville ha honom.
När marken blev mer lättframkomlig satte Theo av i full fart efter ryttaren.
Första skiss på omslaget till 20:e boken om Theo och Ramona
Nu har omslaget börjat ta form, med fler detaljer.
Här ser du hur bårderna har kommit till och hur hela bokomslaget kommer att se ut på TudorRosen - Kampen om makten.